Archive for the ‘Teater’ Category

Björn Granath 5 april 1946-5 februari 2017

06 februari 2017

Oförglömligt – det kallar vi ögonblicken som omger oss som något så starkt och gripande och att de blivit ett med vårt liv. Det kan ha varit en blick, en människa, en handling eller något annat. Att de gjort djupt intryck märker vi av att de följer oss och inte vill lämna oss. Antingen som pockande frågor eller som stilla vänner. När man, som jag, lever nära scenens imaginär värld där så mycket av liv och stora tankar visar sig och där så mycket känsla är förtätade, och som likt drömmar är fyllda av lysande ögonblick blir det oförglömliga rikt och likväl märkligt sällsynt.

En ensam man på scenen som med sina rappa repliker får oss att skratta eller häftigt dra in andan och dra oss samman för det uppfordrande tilltalet. Där man sitter på helspänn på stolskanten och ändå har så roligt att det smärtar i ansiktets muskler efteråt. Minnet av hur han – Björn Granath – plötsligt rider på en kamel i öknen, han rider och rider tills vi ser den kamel som inte finns. Detta till evighet utdragna ögonblick glömmer jag aldrig och bär för alltid med mig. Och så var det hans pigga nyfikna blick som glittrade – och samtidigt alltid var så vänlig.

Att sprida sådan glädje och kärlek under decennier där målet egentligen inte var att bara underhålla utan att upplyfta och lysa upp, ge perspektiv och ställa till svars, alla och envar – det var det som skapade så oändligt många ögonblick av oförglömlighet.

Tack Björn Granath! Och må din kamel alltid bära dig genom värme och köld till nästa äventyr.

 

bjorn-granath-2-foto-ewa-rudling

Björn Granath Foto Ewa Rudling

Ett NYTT webbmagasin för nya tankar och djupa grepp och verkliga frågor

09 juni 2015

Ytterjärna Forum är en ny röst i det offentliga samtalet om vår tids stora frågor. Fokus är på det positiva som människa kan skapa!

Det är en hemsida som  uppdateras dagligen med artiklar, intervjuer, notiser och blogginlägg. Där bevakas även områdena vård & omsorg, mat & odling, utbildning samt kultur.

Ytterjärna Forum är inspirerad av antroposofi men vill  stå för en modern syn på antroposofi och gör inget anspråk på att representera antroposofin som helhet eller att begränsa sig till enbart antroposofiska verksamheter eller idéer. Kulturhuset i Ytterjärna är en av verksamheterna som varit med i initiativet, men projektet ägs och drivs av Vidarstiftelsen.

Gå in och läs om ni tycker det låter intressant: www.ytterjarnaforum.se

Glöm inte att gilla Ytterjärna Forums Facebooksida också: www.facebook.com/ytterjarnaforum

ytterjarna

Västanå i Ytterjärna – ett unikt teatersällskap

13 februari 2015

26092014-smid_01_per

Ett litet klockspel avbryter de medryckande fioltonerna och Sankte Per far till himmelrike – det är de små, små detaljerna som gör dessa svavelosande berättelser till de mästerverk de är. Varje veck i Inger Stinnerboms dräkter, varje färg och mönster, dess snitt som gör att de fladdrar ut eller flaxar eller faller elegant eller tungt och plumt, skönt eller hemskt gör att de häftar fast i rollfigurerna och ger dem liv. Kusligt, vackert, förtrollande. Döden ryser man åt, hinhåle äcklar och människorna är det synd om – fast komiskt är det! Så många frestelser – hur skall någon någonsin alls kunna bli insläppta genom himmelens portar! Ja, Ingers kostymer skulle räcka! Men till detta får vi en musikresa som gör att man lätt skulle kunna bara se på Sofia Stinnerbom och hennes fiol eller andra instrument hela tiden – låt sig förtrollas av hennes melodier och rytmer. Men Anders, förvandlingskonstnären och den urstarka Adriana släpper oss inte ur sitt grepp. En enkel saga kan det tyckas men inte när det kryddas och kokas och stöps i Västanå form. Då blir den livsfarlig – en självransakans timme. Hur lever vi vårt liv, hur låter vi våra tankar löpa och framförallt hur handlar vi – vad gör vi egentligen av vår stund på jorden! Den som svingat trollspöt är förståss Leif Stinnerbom. Det är bara att dra efter andan, buga och tacka för att han om och om igen orkar ge berättelser liv och att ha lyssnat på ödet och funnit en fru som är ett geni och som ger hans rollfigurer dräkter av brinnande liv och andlös anda.

Och det lilla mikrokosmos vi i dessa dagar får uppleva i Ytterjärna kan ju inte mäta sig med detta stora, som kan upplevas i deras egen lada i Sunne – åk ditt trots att namnet är outtalbart och totalt okänt – vi kommer garanterat likväl bli bergtagna – LOMJANSGUTEN! Spelas i sommar där i Sunne i Värmland! 

 

Mozart i skimrande ljus

03 februari 2014

En fullsatt sal i andäktig tystnad i en sant helig stund där ljusriken och dödsriken öppnade sig när den enorma kören på över 200 själar, fina orkestern och 4 samspelta solister under Göran Sjölins inspirerande, lekande och ändå precisa ledning frambragte ett oförglömligt Requiem.

På fredag den 7 är det dags igen – nu för en nedstigning genom skärselden… Sydsvenskan kallar den En mästerlig helvetesfärd… Citat: 

Sömlöst går scenerna i varandra; tablåer flammar upp och släcks, gestalter krumbuktar sig i eldslågornas sken och glider ut igen. Signe Kroghs videoprojektioner är effektfulla utan att ta över och fungerar dessutom enastående väl tillsammans med Jan-Erik Sääfs musik, framförd av kören Petri Sångare och kammarorkestern Musica Vitae. Replikerna, som annars tenderar att vara ensemblens svaghet, byts mot gester och rörelser som säger långt mer än ord.

Och det är förskräckande, just som en resa till helvetet ska vara. Och samtidigt så hejdlöst roligt, skevt och gripande att nittio minuter smälter bort i värmen på ingen tid alls. Ordet är slitet och skört och ändå måste det till; detta är ett mästerverk.

Moomsteatern inspirerad av Dantes Den gudomliga komedin!

affischbild 72

Så långt in i framtiden man sig vågar – och Livets trådar

15 maj 2013

Att skapa program är som att spela musik. Total hängivelse åt nuet med en samtidig blick in i framtiden. Men hur långt vågar man sträcka sig in i framtiden utan att förlora fotfästet och intresset för nuet? Nuet är ju livet! Framtiden en skön förförisk idé eller en blek tanke – en dröm eller en illusion som totalt saknar den verklighet vi faktiskt lever i. Utopiernas värld. Men visst är den skön, vacker och livgivande – tanken på det man kan komma att få uppleva… Så är varje program en egen värld att kunna drömma om. Som Cirkus Cirkörs Knitting Peace (som vi redan släppt biljetterna till för föreställningarna i september 2013) – inte vill jag se en trailer och tas ur min alldeles egna vision av föreställningen. Dvs jag gillar inte förhandsvisningar eller när artister vill prata och berätta före en föreställning. Magin är att inte veta utan att få ana, drömma och låta sig överraskas. Ändå är just denna trailer ett smakprov på det genialiska i det enkla som Tilde och Cirkör låter blomma upp – och visst blir det annorlunda och bättre i verkligheten. Dvs när vi får sugas in i deras drömvärld. Där framtid och nu – verklighet och dröm förenas! Vi längtar till den 27 september där livets trådar vävs.

Här är smakprovet

 

Awake startade säsongen

10 september 2012

Awake Project spelar i ett gränsland dit inte många vågar sig. Väl där är fascinationen och entusiasmen total.

Deras landskap är som drömmens – bländade vackert med mångtydiga budskap som väcker fantasin och på ett mystiskt vis ger djupare insikter dess mer man tänker tillbaka på föreställningen.

Deras medel är gränslöst. Musik, bild, idé, språk – och här talar vi verkligen språk! Klingande, poetiskt, dramatiskt. Genom sina tvära kast mellan konstarterna skapas reliefer som både ökar drömkaraktären men också upplevelsen av det realistiska.

Skickligheten hos ensemblens medlemmar är imponerande och skapar fantastiska förutsättningar för dem och deras regissör att skapa fritt.

De är ett avantgardteam som inte drar sig för att sjunga koraler. Inget tycks vara tabu.

Det finns en råd tråd och det är just musiken. Ibland som filmiskt ljud men mestadels en ren skönhetsupplevelse.

Vad är då deras akilleshäl? Säkert publikens vånda över att våga gå på något som inte klart och tydligt är antingen teater eller musik, akrobatik eller performance. Dessutom tar de sig ann svåra teman.

Deras styrka är att trollbinda dem som vågar sig ditt. De får en totalupplevelse av konst!

Västanå Ytterjärnskt djup med vingar

22 februari 2012

Så har 8 föreställningar av Nils Holgersson upplevts in på bara skinnet i Västanås mongoliska tält. Fantastiskt är ett ord jag nog inte hört så många gånger som under dessa underbara dagar av publiken som med bultande hjärtan och tårfyllda ögon klev ur Yurtan efter en timmes magisk teater.

När Jacob Hultkrantz hoppat över geografin och lyft fram vägen för Nils att från elak pojk över litenheten och kampen för överlevande bli stor och människa har han kongenialt skapat Selmas Underbara resa till en människovardandets väg. Aj, det lät svårt och tungt – det var ju tvärtom oerhört spännande, livfullt, rörande, tänkvärt, medryckande, inspirerande, vackert, njutbart – ja det var som livet är när det är som bäst. En saga som man bara inte vill ska ta slut.

Västanå teater är Ytterjärnas närmaste vän i djupet. Det är med stor tacksamhet vi tar emot dem och med stor saknad vi ser dem dra vidare på sin turné. Mitt råd är att följa efter och se föreställningen så många gånger ni bara kan. Jag såg 8 föreställningar och hoppas att få se dem i Ytterjärna i höst igen!

Men däremellan kan man dra till Värmland och se dem bryta ni mark med fransk komedi…

Performing – skapelse i nuet

12 oktober 2011

Varje föreställning – ja, varje människomöte är en performence. Det oväntade och improviserade är vardagen för oss alla. Vi vet intet om framtiden och hur ofta sover vi inte i nuet – vi vaknar upp efteråt och säger oss själva: varför gjorde jag inte så eller sa det eller det. Efterklokhet – inte vill vi ha det som måttstock för konst. Likväl är performence varken attraktivt för flertalet eller riktig konst för många. Men när Charlotte Engelkes ger allt i sin Miss Very Wagner så kanske man inte kan ”förstå” likväl rycks man med i denna värld som varken är dröm eller verklighet, snarare livets NU – intensivt, omtumlande, oväntat.

När det är över ropar själen efter mer. Och ja, det blir det. Självklart vill vi se fortsättningen: Siegfrid!

12.12 slog till igen

12 oktober 2010

Nr 2 av överrasknings och kulturtillskottlunchevemenanget drog igen en förbluffande stor publik. Överraskade gjorde de verkligen: Romeo&Juliakörens aktörer. Man har sett dem i princessbröllop och nobelfester – nu gick de runt i Kulturhusets trappor och fick den enklaste renässansvisa att bli till ett helt drama. De klär sig i bländande sköna dräkter som hämtade ur svunna sekler men deras framtoning är sprittande nutida. Med total närvaro får de en att både fälla en tår och skratta. Men framförallt bada i skönhet och välbehag.

Oj vilken respons efter konserten. Och hade man glömt maten skulle man knappt märkt det – fast det var som på sjön – alla åt med glupande aptit. Kulturtillskott verkar gott i själen!

Och Rembert Biemond njöt och strålande ikapp med alla leende och glada människor som möttes och samtalade ivrigt efter sången. 12.12 – en mötesplats!

Ja två glada och lättsamma tillställningar – vad kommer härnäst?!? Vecka 44 mitt i höstlovet den 4/11 kl 12.12 !

Cirkör ger järnet

03 september 2010

Idag talade jag med Lasse på Cirkus Cirkör för att fråga om de kunde göra en föreställning till i Ytterjärna då alla 3 föreställningarna 1-3/10 börjar bli slutsålda. Omöjligt sa han de är helt slut efter föreställningarna som är 2 1/2 timme långa. Det var det jag anade – de ger allt!

Fantastiske fotografen Mats Bäcker fångar Cirkus Cirkörs själ