Archive for the ‘Kulturhuset i Ytterjärna’ Category

Lena Josefsson En brandfackla i mörkret

24 maj 2020

Idag 13/5 2020 skulle Lena Josefsson fyllt 64 år.

Med sitt röda hår och helsvarta skinnklädsel var Lena Josefsson även som individ en brandfackla i en svart värld – en värld att kämpa mot, att lysa upp, att sätta i rörelse. Alltid när jag träffade henne var hon arg och upprörd över någon orättvisa eller översittarskap. Ständigt i kamp mot förlamande omständigheter som skulle övervinnas och besegras. Oftast också kämpande mot smärtor i sin egen kropp, som inte alltid ville hänga med i den hektiska aktiviteten och kampen i det långsamma landet med sina långbänkar och oförståelse för rörlighet. Snabb, överraskande rörelse som förändrade och helst skulle kullkasta allt förväntat. Det svenska passet som hon ändå sade hade räddat hennes liv många gånger i Afrika där hon var född och vars energi och konstnärer hon outtröttligt förde till Sverige. Få människor orkar kämpa som hon ständigt gjorde. Men i sina dansverk var även stort lugn. Där var människan som god och social varelse. Där var scener där den gamle mannen mötte det lilla barnet, hand i hand i vattenpussarna. Där afrikaner åkte skidor så oförglömligt vackert och roligt att publik i Ytterjärna 10 år senare frågade efter om den föreställningen inte kunde komma tillbaka! Och svenskar som lärde sig vilda afrikanska danser från människans ursprungliga trakter. Även om Lena t ex gjorde en föreställning med kontorsbord och fartfyllda kontorsstolar med hissnande skicklighet och akrobatik så underhållande och med sånt raffinemang att den för alltid etsat sig in de som upplevt den var ändå det mystiska, natten och gryningsljuset, hur alla människor är likar och hur vi kan mötas i det enkla levande det hon alltid kretsade kring. Ja, på ett sätt gjorde hon om och om igen samma föreställning. Så som några som anser att har man hört ett stycke av Mozart har man hört alla. Gick man in i hennes värld uppenbarades det som gör oss till människor, att mötas och röra oss i samma takt och uppleva enhet i all vår olikhet och kunna ha roligt trots mörka hot och att mörker och nattsvart storm med blixtar som förbränner bara är fond till det inre ljus som stiger fram ur varje människa och den försoning som finns i varje rörelse, i varje människomöte. Mötet med Lena Josefsson lämnade ingen oberörd. Hennes väsen och liv var en uppfodring till alla att stå upp för människan och vårt allra viktigaste redskap i vårt liv: Dans och rörelse. Dans för kroppen och rörelse för vårt vara som inre människa till förändring, förbrödring och till att skapa en värld värdig människan.

Det är sorg att hon lämnat oss. En inflammation i kroppspulsådern. Hennes liv var drama. Mötet med Lena var dock alltid fyllda med skratt och en intensiv livskänsla av att allt elände var övervinnbart bara man inte gav upp. Lena – vi skall inte ge upp. Vi ska fortsätta dansa! Och måtte vi kunna kämpa som du! Och må dansen följa alla människor genom livet som den gjorde dig. Nu när du lagt din kamp bakom dig så dansa vidare fri!

 

Björn Granath 5 april 1946-5 februari 2017

06 februari 2017

Oförglömligt – det kallar vi ögonblicken som omger oss som något så starkt och gripande och att de blivit ett med vårt liv. Det kan ha varit en blick, en människa, en handling eller något annat. Att de gjort djupt intryck märker vi av att de följer oss och inte vill lämna oss. Antingen som pockande frågor eller som stilla vänner. När man, som jag, lever nära scenens imaginär värld där så mycket av liv och stora tankar visar sig och där så mycket känsla är förtätade, och som likt drömmar är fyllda av lysande ögonblick blir det oförglömliga rikt och likväl märkligt sällsynt.

En ensam man på scenen som med sina rappa repliker får oss att skratta eller häftigt dra in andan och dra oss samman för det uppfordrande tilltalet. Där man sitter på helspänn på stolskanten och ändå har så roligt att det smärtar i ansiktets muskler efteråt. Minnet av hur han – Björn Granath – plötsligt rider på en kamel i öknen, han rider och rider tills vi ser den kamel som inte finns. Detta till evighet utdragna ögonblick glömmer jag aldrig och bär för alltid med mig. Och så var det hans pigga nyfikna blick som glittrade – och samtidigt alltid var så vänlig.

Att sprida sådan glädje och kärlek under decennier där målet egentligen inte var att bara underhålla utan att upplyfta och lysa upp, ge perspektiv och ställa till svars, alla och envar – det var det som skapade så oändligt många ögonblick av oförglömlighet.

Tack Björn Granath! Och må din kamel alltid bära dig genom värme och köld till nästa äventyr.

 

bjorn-granath-2-foto-ewa-rudling

Björn Granath Foto Ewa Rudling

Ett NYTT webbmagasin för nya tankar och djupa grepp och verkliga frågor

09 juni 2015

Ytterjärna Forum är en ny röst i det offentliga samtalet om vår tids stora frågor. Fokus är på det positiva som människa kan skapa!

Det är en hemsida som  uppdateras dagligen med artiklar, intervjuer, notiser och blogginlägg. Där bevakas även områdena vård & omsorg, mat & odling, utbildning samt kultur.

Ytterjärna Forum är inspirerad av antroposofi men vill  stå för en modern syn på antroposofi och gör inget anspråk på att representera antroposofin som helhet eller att begränsa sig till enbart antroposofiska verksamheter eller idéer. Kulturhuset i Ytterjärna är en av verksamheterna som varit med i initiativet, men projektet ägs och drivs av Vidarstiftelsen.

Gå in och läs om ni tycker det låter intressant: www.ytterjarnaforum.se

Glöm inte att gilla Ytterjärna Forums Facebooksida också: www.facebook.com/ytterjarnaforum

ytterjarna

Beethoven var tokig

10 november 2014

När Roland Pöntinen av ren kärlek låter Beethoven träda fram ohöljd och vansinnigt radikal som han är blir det inte bara dunderguden eller pianovirtuosen eller geniet vi möter utan en som verkar tokig med ett förståsigpåaröga sett ur vår verklighet och erfarenhet – men ser vi från musikens andra sida tycks andra lagar gälla! Det tokiga är det enda gångbara, det vilda det enda anständiga och det blixtrande nya det enda sanna. Så lyfter Pöntinen slöja för slöja, bombardemang och skirhet – och allt får en ny mening och det som återstår är en känsla av nyföddhet och djup skönhetsupplevelse och insikten att förnuftet måste skakas intill tokighet för att även andra världar ska bli begripliga.

BEETHOVENS PIANOSONATER del 9

KULTURHUSET i YTTERJÄRNA

9 november 2014 kl. 19.00

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

P R O G R A M

Sonat nr.9 E-dur op.14 nr.1 (1798-99)

  1. Allegro
  2. Allegretto
  3. Allegro comodo

Sonat nr.24 Fiss-dur op.78 (”Für Therese”) (1809)

  1. Adagio cantabile – Allegro ma non troppo
  2. Allegro vivace

p a u s

Sonat nr.3 C-dur op.2 nr.3 (1795)

  1. Allegro con brio
  2. Adagio
  3. Allegro
  4. Allegro assai

Roland Pöntinen, p i a n o

Pöntinen solglas

Stycken alla spelar Mästerligt framförda

10 november 2014

Henrik Måwe var torsdagen den 6/11 12:12 artist. Hans omfattande program som inledes med ett av de stycken som nästan varje nybörjare på pianot  strävar med och älskar att spela BACHs C-dur preludium. Även Für Elise kom;-) Ändå var det det nykomponerade stycket av svenske Albert Schnelzer som mest av allt tog andan ur den hänförda publiken. Måwe fick stående ovationer trots att han bröt mot 12:12s 20-minuters koncept som han dubblade PLUS ett extranummer av Schubert med Franz som vanligt himmelska längd! Men även om publiken tycktes njuta hela tiden kommer 12:12 inte att vara mer än i princip 20 eller max 30 minuter –utom GALAN den 12/12 – då blir det en hel timme med hemlig artist!

J.S. Bach – Preludium i C-dur ur WTK I
J.P. Rameau – Rondo: Les Tendre Plaines
F. Chopin – Ballade nr. 2 i F-dur op. 38
Ludwig van Beethoven Für Elise
J. Brahms – Ur op. 118: nr. 2 Intermezzo A-dur & nr. 3 Rapsodi g-moll
Albert Schnelzer – Dance with the Devil
Extra: F. Schubert – Impromptu Gess-dur op.90 nr. 3

henrikmawe_mg_72

Men glöm inte först to den 6 dec då det blir något helt nytt igen!

Mats Bergströms konst

03 november 2014

Att spela så att gitarren sjunger BACHs melodier så att skönheten bevaras trots alla andra stämmors uppror och egensinne och att få musiken så kristallklar och att det samtidigt svänger om det – det fick vi 100 som var där en allhelgona afton uppleva. Mats skalade bort alla repriser likväl tog musiken nära 120 minuter. De tre sonaterna och de tre partitorna. Det var så intensivt – varje del kom ju bara en gång och varje del är obegripligt ny och annorlunda. Så var denna den sista konsert av de tre åren till ända och vi tackar Mats Bergström för en fantastisk konsert som vi aldrig kommer att glömma!

Mats Bergström 2_lgp

Smaka Framtiden är igång

31 augusti 2014

Nu har vi öppen dag i Ytterjärna med Smaka Framtiden. Det första som möter oss i Kulturhuset i Ytterjärnas entré är Anna Gran (se bilden) och hennes fantastiska tovade näckros- (även de tovade) skålar. Kom och njut! Nästa Smaka Framtiden dag med gratisbuss från Södertälje är till evenemanget 12.12 på torsdag den 4 september – välkomna! Program och info här…

AnnaGran_tovade_fat

Mozart i skimrande ljus

03 februari 2014

En fullsatt sal i andäktig tystnad i en sant helig stund där ljusriken och dödsriken öppnade sig när den enorma kören på över 200 själar, fina orkestern och 4 samspelta solister under Göran Sjölins inspirerande, lekande och ändå precisa ledning frambragte ett oförglömligt Requiem.

På fredag den 7 är det dags igen – nu för en nedstigning genom skärselden… Sydsvenskan kallar den En mästerlig helvetesfärd… Citat: 

Sömlöst går scenerna i varandra; tablåer flammar upp och släcks, gestalter krumbuktar sig i eldslågornas sken och glider ut igen. Signe Kroghs videoprojektioner är effektfulla utan att ta över och fungerar dessutom enastående väl tillsammans med Jan-Erik Sääfs musik, framförd av kören Petri Sångare och kammarorkestern Musica Vitae. Replikerna, som annars tenderar att vara ensemblens svaghet, byts mot gester och rörelser som säger långt mer än ord.

Och det är förskräckande, just som en resa till helvetet ska vara. Och samtidigt så hejdlöst roligt, skevt och gripande att nittio minuter smälter bort i värmen på ingen tid alls. Ordet är slitet och skört och ändå måste det till; detta är ett mästerverk.

Moomsteatern inspirerad av Dantes Den gudomliga komedin!

affischbild 72

Vision och djup

16 november 2013

Irya’s Playground  kommer att bli en fantastisk musikalisk upplevelse med artister som varit med och startat Cirkör och skolats i idéerna som att en risk är en möjlighet och en möjlighet är en risk… Men framförallt att man ska leva sina drömmar, förverkliga och våga. Det är första gången Irya gör en egen kvällskonsert i Ytterjärna utan Cirkör. Det känns fint och stort.

irya_MB-3790

De har en vision de delar med Cirkör – och visioner behövs idag när så många helt går upp i sig själva.

Uppkäftigt engagemang.  Kvalitativ Galenskap.  Solidarisk Individualism.

Deras ledord är alltid närvarande i Ytterjärna. Och att det är konst och kultur som vi människor är här för att skapa – kultur som lyfter och inspirera till att förvandla och förädla sig själv och samhället. Välkomna till Irya’s Playground!

Se Mattias Edwalls nya bok:

em1nskdx5zb5lfwwvlh3

Fånga ögonblicket – Stjärnkonstellationer och kometer

09 november 2013

Ser vi upp på himlens stjärnkonstellationer ger de oss en evighetskänsla. Artister och ensembler kommer och går som kometer – det gäller att pricka in den molnfria kvällen för att få uppleva dem. En del grupper, som den som Ambra Succi skapat för 1:a Adventshelgens streetdance föreställning, är dessutom en ny grupp för just det. Så där kan man inte ens vänta!

Ambra_003_16014_Web2

Spontana konstellationer i den klassiska musikvärlden är alltför sällsynta. Så när de två mycket erfarna musikerna Mats Zetterqvist och Pascal Siffert (altviolinst och konsertmästare) bildar en flyktigt sammankommen stråktrio tillsammans med den unge stjärncellisten Jakob Koranyi (inget piano alltså) så är det en komet man bara inte får missa – den kan snabbt ha försvunnit i rymden… Lyckliga de som hann uppleva dem! I Kulturhuset i Ytterjärna lördag den 9 novmeber kl 19.00. Och de spelar bara BEETHOVENS STRÅKTRIOS – ja, där kom en fläkt av evigheten –

flyer finalBeethoven trio

L v Beethoven Stråktrio D-dur op 9 nr 2- 1 Allegretto 2 Andante quasi Allegretto 3 Menuetto: Allegro 4 Rondo: Allegro

paus

L v Beethoven Stråktrio c-moll op 9 nr 3 – 1 Allegro con spirito 2 Adagio con espressione 3 Scherzo: Allegro molto e vivace 4 Finale: Presto

L V Beethoven Stråktrio G-dur op 9 nr 1 – 1 Adagio – Allegro con brio 2 Adagio, ma non tanto, e cantabile 3 Scherzo: Allegro 4 Presto

Beethoven