Archive for the ‘Andlighet’ Category

Lena Josefsson En brandfackla i mörkret

24 maj 2020

Idag 13/5 2020 skulle Lena Josefsson fyllt 64 år.

Med sitt röda hår och helsvarta skinnklädsel var Lena Josefsson även som individ en brandfackla i en svart värld – en värld att kämpa mot, att lysa upp, att sätta i rörelse. Alltid när jag träffade henne var hon arg och upprörd över någon orättvisa eller översittarskap. Ständigt i kamp mot förlamande omständigheter som skulle övervinnas och besegras. Oftast också kämpande mot smärtor i sin egen kropp, som inte alltid ville hänga med i den hektiska aktiviteten och kampen i det långsamma landet med sina långbänkar och oförståelse för rörlighet. Snabb, överraskande rörelse som förändrade och helst skulle kullkasta allt förväntat. Det svenska passet som hon ändå sade hade räddat hennes liv många gånger i Afrika där hon var född och vars energi och konstnärer hon outtröttligt förde till Sverige. Få människor orkar kämpa som hon ständigt gjorde. Men i sina dansverk var även stort lugn. Där var människan som god och social varelse. Där var scener där den gamle mannen mötte det lilla barnet, hand i hand i vattenpussarna. Där afrikaner åkte skidor så oförglömligt vackert och roligt att publik i Ytterjärna 10 år senare frågade efter om den föreställningen inte kunde komma tillbaka! Och svenskar som lärde sig vilda afrikanska danser från människans ursprungliga trakter. Även om Lena t ex gjorde en föreställning med kontorsbord och fartfyllda kontorsstolar med hissnande skicklighet och akrobatik så underhållande och med sånt raffinemang att den för alltid etsat sig in de som upplevt den var ändå det mystiska, natten och gryningsljuset, hur alla människor är likar och hur vi kan mötas i det enkla levande det hon alltid kretsade kring. Ja, på ett sätt gjorde hon om och om igen samma föreställning. Så som några som anser att har man hört ett stycke av Mozart har man hört alla. Gick man in i hennes värld uppenbarades det som gör oss till människor, att mötas och röra oss i samma takt och uppleva enhet i all vår olikhet och kunna ha roligt trots mörka hot och att mörker och nattsvart storm med blixtar som förbränner bara är fond till det inre ljus som stiger fram ur varje människa och den försoning som finns i varje rörelse, i varje människomöte. Mötet med Lena Josefsson lämnade ingen oberörd. Hennes väsen och liv var en uppfodring till alla att stå upp för människan och vårt allra viktigaste redskap i vårt liv: Dans och rörelse. Dans för kroppen och rörelse för vårt vara som inre människa till förändring, förbrödring och till att skapa en värld värdig människan.

Det är sorg att hon lämnat oss. En inflammation i kroppspulsådern. Hennes liv var drama. Mötet med Lena var dock alltid fyllda med skratt och en intensiv livskänsla av att allt elände var övervinnbart bara man inte gav upp. Lena – vi skall inte ge upp. Vi ska fortsätta dansa! Och måtte vi kunna kämpa som du! Och må dansen följa alla människor genom livet som den gjorde dig. Nu när du lagt din kamp bakom dig så dansa vidare fri!

 

Ett NYTT webbmagasin för nya tankar och djupa grepp och verkliga frågor

09 juni 2015

Ytterjärna Forum är en ny röst i det offentliga samtalet om vår tids stora frågor. Fokus är på det positiva som människa kan skapa!

Det är en hemsida som  uppdateras dagligen med artiklar, intervjuer, notiser och blogginlägg. Där bevakas även områdena vård & omsorg, mat & odling, utbildning samt kultur.

Ytterjärna Forum är inspirerad av antroposofi men vill  stå för en modern syn på antroposofi och gör inget anspråk på att representera antroposofin som helhet eller att begränsa sig till enbart antroposofiska verksamheter eller idéer. Kulturhuset i Ytterjärna är en av verksamheterna som varit med i initiativet, men projektet ägs och drivs av Vidarstiftelsen.

Gå in och läs om ni tycker det låter intressant: www.ytterjarnaforum.se

Glöm inte att gilla Ytterjärna Forums Facebooksida också: www.facebook.com/ytterjarnaforum

ytterjarna

Västanå i Ytterjärna – ett unikt teatersällskap

13 februari 2015

26092014-smid_01_per

Ett litet klockspel avbryter de medryckande fioltonerna och Sankte Per far till himmelrike – det är de små, små detaljerna som gör dessa svavelosande berättelser till de mästerverk de är. Varje veck i Inger Stinnerboms dräkter, varje färg och mönster, dess snitt som gör att de fladdrar ut eller flaxar eller faller elegant eller tungt och plumt, skönt eller hemskt gör att de häftar fast i rollfigurerna och ger dem liv. Kusligt, vackert, förtrollande. Döden ryser man åt, hinhåle äcklar och människorna är det synd om – fast komiskt är det! Så många frestelser – hur skall någon någonsin alls kunna bli insläppta genom himmelens portar! Ja, Ingers kostymer skulle räcka! Men till detta får vi en musikresa som gör att man lätt skulle kunna bara se på Sofia Stinnerbom och hennes fiol eller andra instrument hela tiden – låt sig förtrollas av hennes melodier och rytmer. Men Anders, förvandlingskonstnären och den urstarka Adriana släpper oss inte ur sitt grepp. En enkel saga kan det tyckas men inte när det kryddas och kokas och stöps i Västanå form. Då blir den livsfarlig – en självransakans timme. Hur lever vi vårt liv, hur låter vi våra tankar löpa och framförallt hur handlar vi – vad gör vi egentligen av vår stund på jorden! Den som svingat trollspöt är förståss Leif Stinnerbom. Det är bara att dra efter andan, buga och tacka för att han om och om igen orkar ge berättelser liv och att ha lyssnat på ödet och funnit en fru som är ett geni och som ger hans rollfigurer dräkter av brinnande liv och andlös anda.

Och det lilla mikrokosmos vi i dessa dagar får uppleva i Ytterjärna kan ju inte mäta sig med detta stora, som kan upplevas i deras egen lada i Sunne – åk ditt trots att namnet är outtalbart och totalt okänt – vi kommer garanterat likväl bli bergtagna – LOMJANSGUTEN! Spelas i sommar där i Sunne i Värmland! 

 

Beethoven var tokig

10 november 2014

När Roland Pöntinen av ren kärlek låter Beethoven träda fram ohöljd och vansinnigt radikal som han är blir det inte bara dunderguden eller pianovirtuosen eller geniet vi möter utan en som verkar tokig med ett förståsigpåaröga sett ur vår verklighet och erfarenhet – men ser vi från musikens andra sida tycks andra lagar gälla! Det tokiga är det enda gångbara, det vilda det enda anständiga och det blixtrande nya det enda sanna. Så lyfter Pöntinen slöja för slöja, bombardemang och skirhet – och allt får en ny mening och det som återstår är en känsla av nyföddhet och djup skönhetsupplevelse och insikten att förnuftet måste skakas intill tokighet för att även andra världar ska bli begripliga.

BEETHOVENS PIANOSONATER del 9

KULTURHUSET i YTTERJÄRNA

9 november 2014 kl. 19.00

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

P R O G R A M

Sonat nr.9 E-dur op.14 nr.1 (1798-99)

  1. Allegro
  2. Allegretto
  3. Allegro comodo

Sonat nr.24 Fiss-dur op.78 (”Für Therese”) (1809)

  1. Adagio cantabile – Allegro ma non troppo
  2. Allegro vivace

p a u s

Sonat nr.3 C-dur op.2 nr.3 (1795)

  1. Allegro con brio
  2. Adagio
  3. Allegro
  4. Allegro assai

Roland Pöntinen, p i a n o

Pöntinen solglas

Mats Bergströms konst

03 november 2014

Att spela så att gitarren sjunger BACHs melodier så att skönheten bevaras trots alla andra stämmors uppror och egensinne och att få musiken så kristallklar och att det samtidigt svänger om det – det fick vi 100 som var där en allhelgona afton uppleva. Mats skalade bort alla repriser likväl tog musiken nära 120 minuter. De tre sonaterna och de tre partitorna. Det var så intensivt – varje del kom ju bara en gång och varje del är obegripligt ny och annorlunda. Så var denna den sista konsert av de tre åren till ända och vi tackar Mats Bergström för en fantastisk konsert som vi aldrig kommer att glömma!

Mats Bergström 2_lgp

Vision och djup

16 november 2013

Irya’s Playground  kommer att bli en fantastisk musikalisk upplevelse med artister som varit med och startat Cirkör och skolats i idéerna som att en risk är en möjlighet och en möjlighet är en risk… Men framförallt att man ska leva sina drömmar, förverkliga och våga. Det är första gången Irya gör en egen kvällskonsert i Ytterjärna utan Cirkör. Det känns fint och stort.

irya_MB-3790

De har en vision de delar med Cirkör – och visioner behövs idag när så många helt går upp i sig själva.

Uppkäftigt engagemang.  Kvalitativ Galenskap.  Solidarisk Individualism.

Deras ledord är alltid närvarande i Ytterjärna. Och att det är konst och kultur som vi människor är här för att skapa – kultur som lyfter och inspirera till att förvandla och förädla sig själv och samhället. Välkomna till Irya’s Playground!

Se Mattias Edwalls nya bok:

em1nskdx5zb5lfwwvlh3

Abbi 100 år

04 november 2013

Abbi? Jo, så kallades den mästerlige, anspråkslöse, envetne, originelle skaparen av Kulturhuset i Ytterjärna – Hans namn var Erik Asmussen och han var från Danmark och hade startat sin bana med att lära sig spismureri. Han älskade spisar och jag tror inte att det finns något hus han ritat som saknar en spis för riktig eld. Men det är inte för hans spisar han kommer att bli ihågkommen – tvärtom ryker de flesta in och det var nog bra att han blev arkitekt! Men som arkitekt var han en mästare. Som likt kompositörer som man direkt känner igen, Mozart, Dylan osv så ser man direkt: Här har Abbi ritat. Visst var han inspirerad av antroposofiska tankar vilket man kan tycka sig se i hans byggnader. Men mer gjorde han något ut av de tankar som antroposofins grundare Rudolf Steiner hade om världen, arkitekturen och framförallt det skapande, levande och andliga. Som att den räta vinkeln är en ganska död vinkel och att arkitekturen påverkar hur vi tänker (att säga att någon tänker lite fyrkantigt är inte ens bland gemene man något särdeles positivt). Vad han ville och tänkte vet jag mycket lite om, ty trots att jag ofta mötte och talade med honom vid kvällsmat och vid flyktiga möten i seminarieträdgården så hörde jag sällan vad han sade, då hans danska silades i hans vita mustasch och då han med en humoristiskt glimt i ögat tycktes vilja upphäva det han just sagt för att det inte skulle fastna och bli till något citerbart. Hans verklighet var det föränderliga, organiska, rörliga. Lustigt att hans medel då blev det mest oföränderliga  – arkitektur – man bygger liksom inte om hus hursomhelst, och i vart fall inte Abbis. För Abbis hus har själ – från helheten till de minsta detaljer. Man kan reta sig på vissa opraktiskheter men man man inte låta bli att älska dem. Det är inte genom sina uttalanden han kommer att gå till historien utan genom sina verk.

Kristofferskolan i Bromma, där jag fick gå från klass 8 är ett under av inspiration. Från den stora scenen i centrum av allt, som en stor självklar mötesplats, till kemirummets underbara ovanifrånperspektiv, målningsalens ljus, eurytmisalarnas breathtaking space, matsalens skönhet, gymnastiksalens proportionalitet osv osv Den är genial. Och hur mycket man än förstör av klåfingrig uppfräschningsanda med att ta bort t ex ingångsdörrarnas färg osv så kan man aldrig förstöra helheten och storheten i denna magnifika skolan!

Vidarklinken, Robygge, elevhem, bibliotek, musiksalar och så till slut Kulturhuset i Ytterjärna som en fulländad scen och mötesplats. Ja, Abbi – varje dag sedan 21 år har jag kommit in i detta konstens tempel och alltid har det varit med samma hänförda känsla jag trätt in i foajén och in salen, aldrig har jag blivit trött på dina originella och speciella vinklar och vrår – tvärtom, upptäcker jag bara alltfler saker i din skapelse. Det är ett underbart hus – ett mästarverk av en mästare – Erik ”Abbi” Asmussen.

Så långt in i framtiden man sig vågar – och Livets trådar

15 maj 2013

Att skapa program är som att spela musik. Total hängivelse åt nuet med en samtidig blick in i framtiden. Men hur långt vågar man sträcka sig in i framtiden utan att förlora fotfästet och intresset för nuet? Nuet är ju livet! Framtiden en skön förförisk idé eller en blek tanke – en dröm eller en illusion som totalt saknar den verklighet vi faktiskt lever i. Utopiernas värld. Men visst är den skön, vacker och livgivande – tanken på det man kan komma att få uppleva… Så är varje program en egen värld att kunna drömma om. Som Cirkus Cirkörs Knitting Peace (som vi redan släppt biljetterna till för föreställningarna i september 2013) – inte vill jag se en trailer och tas ur min alldeles egna vision av föreställningen. Dvs jag gillar inte förhandsvisningar eller när artister vill prata och berätta före en föreställning. Magin är att inte veta utan att få ana, drömma och låta sig överraskas. Ändå är just denna trailer ett smakprov på det genialiska i det enkla som Tilde och Cirkör låter blomma upp – och visst blir det annorlunda och bättre i verkligheten. Dvs när vi får sugas in i deras drömvärld. Där framtid och nu – verklighet och dröm förenas! Vi längtar till den 27 september där livets trådar vävs.

Här är smakprovet

 

Ren musik

05 november 2012

Mats Bergström spelade Bach så att man efter 3 konserter (och en specialföreställning med Mankan Nilsson) bara vill ha mer.

Det kan vid första tanken få en att tro att det just skulle kunna bli för mycket av det goda. Och att just gitarrens inte så påträngande väsen skulle vara ett hinder i att höra för mycket. Men så var det faktiskt inte utan tvärtom – gitarrens klang växte, nyanserna blev fler och fler. Ja, det var världar som öppnade sig.

Bachs 6 soloverk för violin visade sig vara musik som, trots att de är genialt komponerande för just violin, inte är bundna till fiolen utan är underbara att lyssna till på gitarr. Och dessutom hörs helt andra saker på gitarren! Tro mig – jag har ju jobbat 2 år med Mats Zs violininspelning av dessa stycken (missa inte CD-släppet den 2 dec mitt i ljusfesten med 1000-tals marschaller!)

Mats Bergström är inte bara oerhört skicklig i att spela avancerad stycken och att det är så rent från massa gitarrljud;-) Det är så musikaliskt spännande att höra att man sitter på helspänn hela tiden. 4 konserter på 2 dagar. Publiken som hörde allt kunde dessutom njuta av fantastisk mat i Kulturhuset tack vara Järna Kafé & Restaurang och en skön vistelse på Kulturhus Hotellet.

Mats Bergström sa precis före sista konserten – Ska vi inte göra om alla konserterna på en dag nästa år? Gissa vad jag svarade? Förståss hoppade jag högt av begeistring!

Så kom och bo i Ytterjärna nästa Allhelgona!

Valet Himlen eller Jorden enkelt den 31/10

01 november 2011

Blixtljuset som plötsligt låter oss se allt klart av det som är väsentligt och man grips av livets under.

Jag måste erkänna: motståndet var massivt. Jag höll på att missa det.

Det var höstlov, ruggigt och måndagskväll.

Liszt är inte på min topplista. Ändå tog jag mig i kragen och åkte de 50 km till Operan för att höra Roland Pöntinen fira Liszt 200 år.

Det kommer jag aldrig att ångra.

Inte bara att Roland visade pianovirtuoseri som tog andan ur publiken – faktiskt trodde jag inte det var möjligt att spela så. Utan det var den djupa och briljant intellektuella inlevelsen i hans framförande som avhöljde Liszts själ och ande. Mållös inför skönheten, fantasin och kongenialiteten i operatranskriptionerna blev Liszt upphöjd och förklarad. Man brukar säga att det var som att vara i himlen, men jag kände som i hänryckning att vara på jorden är något av det finast man kan få vara med om – om man får uppleva sådan skönhet och spänning som Pöntinen–Liszt bjöd på.

Klicka på bilden så ser ni den som mästerfotografen Mats Bäcker© gjort den!

Inte utan att jag uppfylls av ödmjuk tacksamhet för att han vill gästa vårt lilla Kulturhus: Nu på Söndag med cellisten Torleif Thedéen (SÖNDAG 6/11 KL 16.00 och inget annat) och senare med sina besjälade tolkningar av Beethovens 32 pianosonater (Söndagen 27/11 mitt under brinnande ljusfest i Ytterjärna Kulturcenter KL 19.00)