Archive for the ‘Allkonstverk’ Category

Ett NYTT webbmagasin för nya tankar och djupa grepp och verkliga frågor

09 juni 2015

Ytterjärna Forum är en ny röst i det offentliga samtalet om vår tids stora frågor. Fokus är på det positiva som människa kan skapa!

Det är en hemsida som  uppdateras dagligen med artiklar, intervjuer, notiser och blogginlägg. Där bevakas även områdena vård & omsorg, mat & odling, utbildning samt kultur.

Ytterjärna Forum är inspirerad av antroposofi men vill  stå för en modern syn på antroposofi och gör inget anspråk på att representera antroposofin som helhet eller att begränsa sig till enbart antroposofiska verksamheter eller idéer. Kulturhuset i Ytterjärna är en av verksamheterna som varit med i initiativet, men projektet ägs och drivs av Vidarstiftelsen.

Gå in och läs om ni tycker det låter intressant: www.ytterjarnaforum.se

Glöm inte att gilla Ytterjärna Forums Facebooksida också: www.facebook.com/ytterjarnaforum

ytterjarna

Västanå i Ytterjärna – ett unikt teatersällskap

13 februari 2015

26092014-smid_01_per

Ett litet klockspel avbryter de medryckande fioltonerna och Sankte Per far till himmelrike – det är de små, små detaljerna som gör dessa svavelosande berättelser till de mästerverk de är. Varje veck i Inger Stinnerboms dräkter, varje färg och mönster, dess snitt som gör att de fladdrar ut eller flaxar eller faller elegant eller tungt och plumt, skönt eller hemskt gör att de häftar fast i rollfigurerna och ger dem liv. Kusligt, vackert, förtrollande. Döden ryser man åt, hinhåle äcklar och människorna är det synd om – fast komiskt är det! Så många frestelser – hur skall någon någonsin alls kunna bli insläppta genom himmelens portar! Ja, Ingers kostymer skulle räcka! Men till detta får vi en musikresa som gör att man lätt skulle kunna bara se på Sofia Stinnerbom och hennes fiol eller andra instrument hela tiden – låt sig förtrollas av hennes melodier och rytmer. Men Anders, förvandlingskonstnären och den urstarka Adriana släpper oss inte ur sitt grepp. En enkel saga kan det tyckas men inte när det kryddas och kokas och stöps i Västanå form. Då blir den livsfarlig – en självransakans timme. Hur lever vi vårt liv, hur låter vi våra tankar löpa och framförallt hur handlar vi – vad gör vi egentligen av vår stund på jorden! Den som svingat trollspöt är förståss Leif Stinnerbom. Det är bara att dra efter andan, buga och tacka för att han om och om igen orkar ge berättelser liv och att ha lyssnat på ödet och funnit en fru som är ett geni och som ger hans rollfigurer dräkter av brinnande liv och andlös anda.

Och det lilla mikrokosmos vi i dessa dagar får uppleva i Ytterjärna kan ju inte mäta sig med detta stora, som kan upplevas i deras egen lada i Sunne – åk ditt trots att namnet är outtalbart och totalt okänt – vi kommer garanterat likväl bli bergtagna – LOMJANSGUTEN! Spelas i sommar där i Sunne i Värmland! 

 

Mozart i skimrande ljus

03 februari 2014

En fullsatt sal i andäktig tystnad i en sant helig stund där ljusriken och dödsriken öppnade sig när den enorma kören på över 200 själar, fina orkestern och 4 samspelta solister under Göran Sjölins inspirerande, lekande och ändå precisa ledning frambragte ett oförglömligt Requiem.

På fredag den 7 är det dags igen – nu för en nedstigning genom skärselden… Sydsvenskan kallar den En mästerlig helvetesfärd… Citat: 

Sömlöst går scenerna i varandra; tablåer flammar upp och släcks, gestalter krumbuktar sig i eldslågornas sken och glider ut igen. Signe Kroghs videoprojektioner är effektfulla utan att ta över och fungerar dessutom enastående väl tillsammans med Jan-Erik Sääfs musik, framförd av kören Petri Sångare och kammarorkestern Musica Vitae. Replikerna, som annars tenderar att vara ensemblens svaghet, byts mot gester och rörelser som säger långt mer än ord.

Och det är förskräckande, just som en resa till helvetet ska vara. Och samtidigt så hejdlöst roligt, skevt och gripande att nittio minuter smälter bort i värmen på ingen tid alls. Ordet är slitet och skört och ändå måste det till; detta är ett mästerverk.

Moomsteatern inspirerad av Dantes Den gudomliga komedin!

affischbild 72

Vision och djup

16 november 2013

Irya’s Playground  kommer att bli en fantastisk musikalisk upplevelse med artister som varit med och startat Cirkör och skolats i idéerna som att en risk är en möjlighet och en möjlighet är en risk… Men framförallt att man ska leva sina drömmar, förverkliga och våga. Det är första gången Irya gör en egen kvällskonsert i Ytterjärna utan Cirkör. Det känns fint och stort.

irya_MB-3790

De har en vision de delar med Cirkör – och visioner behövs idag när så många helt går upp i sig själva.

Uppkäftigt engagemang.  Kvalitativ Galenskap.  Solidarisk Individualism.

Deras ledord är alltid närvarande i Ytterjärna. Och att det är konst och kultur som vi människor är här för att skapa – kultur som lyfter och inspirera till att förvandla och förädla sig själv och samhället. Välkomna till Irya’s Playground!

Se Mattias Edwalls nya bok:

em1nskdx5zb5lfwwvlh3

Fånga ögonblicket – Stjärnkonstellationer och kometer

09 november 2013

Ser vi upp på himlens stjärnkonstellationer ger de oss en evighetskänsla. Artister och ensembler kommer och går som kometer – det gäller att pricka in den molnfria kvällen för att få uppleva dem. En del grupper, som den som Ambra Succi skapat för 1:a Adventshelgens streetdance föreställning, är dessutom en ny grupp för just det. Så där kan man inte ens vänta!

Ambra_003_16014_Web2

Spontana konstellationer i den klassiska musikvärlden är alltför sällsynta. Så när de två mycket erfarna musikerna Mats Zetterqvist och Pascal Siffert (altviolinst och konsertmästare) bildar en flyktigt sammankommen stråktrio tillsammans med den unge stjärncellisten Jakob Koranyi (inget piano alltså) så är det en komet man bara inte får missa – den kan snabbt ha försvunnit i rymden… Lyckliga de som hann uppleva dem! I Kulturhuset i Ytterjärna lördag den 9 novmeber kl 19.00. Och de spelar bara BEETHOVENS STRÅKTRIOS – ja, där kom en fläkt av evigheten –

flyer finalBeethoven trio

L v Beethoven Stråktrio D-dur op 9 nr 2- 1 Allegretto 2 Andante quasi Allegretto 3 Menuetto: Allegro 4 Rondo: Allegro

paus

L v Beethoven Stråktrio c-moll op 9 nr 3 – 1 Allegro con spirito 2 Adagio con espressione 3 Scherzo: Allegro molto e vivace 4 Finale: Presto

L V Beethoven Stråktrio G-dur op 9 nr 1 – 1 Adagio – Allegro con brio 2 Adagio, ma non tanto, e cantabile 3 Scherzo: Allegro 4 Presto

Beethoven

 

Abbi 100 år

04 november 2013

Abbi? Jo, så kallades den mästerlige, anspråkslöse, envetne, originelle skaparen av Kulturhuset i Ytterjärna – Hans namn var Erik Asmussen och han var från Danmark och hade startat sin bana med att lära sig spismureri. Han älskade spisar och jag tror inte att det finns något hus han ritat som saknar en spis för riktig eld. Men det är inte för hans spisar han kommer att bli ihågkommen – tvärtom ryker de flesta in och det var nog bra att han blev arkitekt! Men som arkitekt var han en mästare. Som likt kompositörer som man direkt känner igen, Mozart, Dylan osv så ser man direkt: Här har Abbi ritat. Visst var han inspirerad av antroposofiska tankar vilket man kan tycka sig se i hans byggnader. Men mer gjorde han något ut av de tankar som antroposofins grundare Rudolf Steiner hade om världen, arkitekturen och framförallt det skapande, levande och andliga. Som att den räta vinkeln är en ganska död vinkel och att arkitekturen påverkar hur vi tänker (att säga att någon tänker lite fyrkantigt är inte ens bland gemene man något särdeles positivt). Vad han ville och tänkte vet jag mycket lite om, ty trots att jag ofta mötte och talade med honom vid kvällsmat och vid flyktiga möten i seminarieträdgården så hörde jag sällan vad han sade, då hans danska silades i hans vita mustasch och då han med en humoristiskt glimt i ögat tycktes vilja upphäva det han just sagt för att det inte skulle fastna och bli till något citerbart. Hans verklighet var det föränderliga, organiska, rörliga. Lustigt att hans medel då blev det mest oföränderliga  – arkitektur – man bygger liksom inte om hus hursomhelst, och i vart fall inte Abbis. För Abbis hus har själ – från helheten till de minsta detaljer. Man kan reta sig på vissa opraktiskheter men man man inte låta bli att älska dem. Det är inte genom sina uttalanden han kommer att gå till historien utan genom sina verk.

Kristofferskolan i Bromma, där jag fick gå från klass 8 är ett under av inspiration. Från den stora scenen i centrum av allt, som en stor självklar mötesplats, till kemirummets underbara ovanifrånperspektiv, målningsalens ljus, eurytmisalarnas breathtaking space, matsalens skönhet, gymnastiksalens proportionalitet osv osv Den är genial. Och hur mycket man än förstör av klåfingrig uppfräschningsanda med att ta bort t ex ingångsdörrarnas färg osv så kan man aldrig förstöra helheten och storheten i denna magnifika skolan!

Vidarklinken, Robygge, elevhem, bibliotek, musiksalar och så till slut Kulturhuset i Ytterjärna som en fulländad scen och mötesplats. Ja, Abbi – varje dag sedan 21 år har jag kommit in i detta konstens tempel och alltid har det varit med samma hänförda känsla jag trätt in i foajén och in salen, aldrig har jag blivit trött på dina originella och speciella vinklar och vrår – tvärtom, upptäcker jag bara alltfler saker i din skapelse. Det är ett underbart hus – ett mästarverk av en mästare – Erik ”Abbi” Asmussen.

Så långt in i framtiden man sig vågar – och Livets trådar

15 maj 2013

Att skapa program är som att spela musik. Total hängivelse åt nuet med en samtidig blick in i framtiden. Men hur långt vågar man sträcka sig in i framtiden utan att förlora fotfästet och intresset för nuet? Nuet är ju livet! Framtiden en skön förförisk idé eller en blek tanke – en dröm eller en illusion som totalt saknar den verklighet vi faktiskt lever i. Utopiernas värld. Men visst är den skön, vacker och livgivande – tanken på det man kan komma att få uppleva… Så är varje program en egen värld att kunna drömma om. Som Cirkus Cirkörs Knitting Peace (som vi redan släppt biljetterna till för föreställningarna i september 2013) – inte vill jag se en trailer och tas ur min alldeles egna vision av föreställningen. Dvs jag gillar inte förhandsvisningar eller när artister vill prata och berätta före en föreställning. Magin är att inte veta utan att få ana, drömma och låta sig överraskas. Ändå är just denna trailer ett smakprov på det genialiska i det enkla som Tilde och Cirkör låter blomma upp – och visst blir det annorlunda och bättre i verkligheten. Dvs när vi får sugas in i deras drömvärld. Där framtid och nu – verklighet och dröm förenas! Vi längtar till den 27 september där livets trådar vävs.

Här är smakprovet

 

Awake startade säsongen

10 september 2012

Awake Project spelar i ett gränsland dit inte många vågar sig. Väl där är fascinationen och entusiasmen total.

Deras landskap är som drömmens – bländade vackert med mångtydiga budskap som väcker fantasin och på ett mystiskt vis ger djupare insikter dess mer man tänker tillbaka på föreställningen.

Deras medel är gränslöst. Musik, bild, idé, språk – och här talar vi verkligen språk! Klingande, poetiskt, dramatiskt. Genom sina tvära kast mellan konstarterna skapas reliefer som både ökar drömkaraktären men också upplevelsen av det realistiska.

Skickligheten hos ensemblens medlemmar är imponerande och skapar fantastiska förutsättningar för dem och deras regissör att skapa fritt.

De är ett avantgardteam som inte drar sig för att sjunga koraler. Inget tycks vara tabu.

Det finns en råd tråd och det är just musiken. Ibland som filmiskt ljud men mestadels en ren skönhetsupplevelse.

Vad är då deras akilleshäl? Säkert publikens vånda över att våga gå på något som inte klart och tydligt är antingen teater eller musik, akrobatik eller performance. Dessutom tar de sig ann svåra teman.

Deras styrka är att trollbinda dem som vågar sig ditt. De får en totalupplevelse av konst!