Archive for november, 2013

Vision och djup

16 november 2013

Irya’s Playground  kommer att bli en fantastisk musikalisk upplevelse med artister som varit med och startat Cirkör och skolats i idéerna som att en risk är en möjlighet och en möjlighet är en risk… Men framförallt att man ska leva sina drömmar, förverkliga och våga. Det är första gången Irya gör en egen kvällskonsert i Ytterjärna utan Cirkör. Det känns fint och stort.

irya_MB-3790

De har en vision de delar med Cirkör – och visioner behövs idag när så många helt går upp i sig själva.

Uppkäftigt engagemang.  Kvalitativ Galenskap.  Solidarisk Individualism.

Deras ledord är alltid närvarande i Ytterjärna. Och att det är konst och kultur som vi människor är här för att skapa – kultur som lyfter och inspirera till att förvandla och förädla sig själv och samhället. Välkomna till Irya’s Playground!

Se Mattias Edwalls nya bok:

em1nskdx5zb5lfwwvlh3

Fånga ögonblicket – Stjärnkonstellationer och kometer

09 november 2013

Ser vi upp på himlens stjärnkonstellationer ger de oss en evighetskänsla. Artister och ensembler kommer och går som kometer – det gäller att pricka in den molnfria kvällen för att få uppleva dem. En del grupper, som den som Ambra Succi skapat för 1:a Adventshelgens streetdance föreställning, är dessutom en ny grupp för just det. Så där kan man inte ens vänta!

Ambra_003_16014_Web2

Spontana konstellationer i den klassiska musikvärlden är alltför sällsynta. Så när de två mycket erfarna musikerna Mats Zetterqvist och Pascal Siffert (altviolinst och konsertmästare) bildar en flyktigt sammankommen stråktrio tillsammans med den unge stjärncellisten Jakob Koranyi (inget piano alltså) så är det en komet man bara inte får missa – den kan snabbt ha försvunnit i rymden… Lyckliga de som hann uppleva dem! I Kulturhuset i Ytterjärna lördag den 9 novmeber kl 19.00. Och de spelar bara BEETHOVENS STRÅKTRIOS – ja, där kom en fläkt av evigheten –

flyer finalBeethoven trio

L v Beethoven Stråktrio D-dur op 9 nr 2- 1 Allegretto 2 Andante quasi Allegretto 3 Menuetto: Allegro 4 Rondo: Allegro

paus

L v Beethoven Stråktrio c-moll op 9 nr 3 – 1 Allegro con spirito 2 Adagio con espressione 3 Scherzo: Allegro molto e vivace 4 Finale: Presto

L V Beethoven Stråktrio G-dur op 9 nr 1 – 1 Adagio – Allegro con brio 2 Adagio, ma non tanto, e cantabile 3 Scherzo: Allegro 4 Presto

Beethoven

 

Abbi 100 år

04 november 2013

Abbi? Jo, så kallades den mästerlige, anspråkslöse, envetne, originelle skaparen av Kulturhuset i Ytterjärna – Hans namn var Erik Asmussen och han var från Danmark och hade startat sin bana med att lära sig spismureri. Han älskade spisar och jag tror inte att det finns något hus han ritat som saknar en spis för riktig eld. Men det är inte för hans spisar han kommer att bli ihågkommen – tvärtom ryker de flesta in och det var nog bra att han blev arkitekt! Men som arkitekt var han en mästare. Som likt kompositörer som man direkt känner igen, Mozart, Dylan osv så ser man direkt: Här har Abbi ritat. Visst var han inspirerad av antroposofiska tankar vilket man kan tycka sig se i hans byggnader. Men mer gjorde han något ut av de tankar som antroposofins grundare Rudolf Steiner hade om världen, arkitekturen och framförallt det skapande, levande och andliga. Som att den räta vinkeln är en ganska död vinkel och att arkitekturen påverkar hur vi tänker (att säga att någon tänker lite fyrkantigt är inte ens bland gemene man något särdeles positivt). Vad han ville och tänkte vet jag mycket lite om, ty trots att jag ofta mötte och talade med honom vid kvällsmat och vid flyktiga möten i seminarieträdgården så hörde jag sällan vad han sade, då hans danska silades i hans vita mustasch och då han med en humoristiskt glimt i ögat tycktes vilja upphäva det han just sagt för att det inte skulle fastna och bli till något citerbart. Hans verklighet var det föränderliga, organiska, rörliga. Lustigt att hans medel då blev det mest oföränderliga  – arkitektur – man bygger liksom inte om hus hursomhelst, och i vart fall inte Abbis. För Abbis hus har själ – från helheten till de minsta detaljer. Man kan reta sig på vissa opraktiskheter men man man inte låta bli att älska dem. Det är inte genom sina uttalanden han kommer att gå till historien utan genom sina verk.

Kristofferskolan i Bromma, där jag fick gå från klass 8 är ett under av inspiration. Från den stora scenen i centrum av allt, som en stor självklar mötesplats, till kemirummets underbara ovanifrånperspektiv, målningsalens ljus, eurytmisalarnas breathtaking space, matsalens skönhet, gymnastiksalens proportionalitet osv osv Den är genial. Och hur mycket man än förstör av klåfingrig uppfräschningsanda med att ta bort t ex ingångsdörrarnas färg osv så kan man aldrig förstöra helheten och storheten i denna magnifika skolan!

Vidarklinken, Robygge, elevhem, bibliotek, musiksalar och så till slut Kulturhuset i Ytterjärna som en fulländad scen och mötesplats. Ja, Abbi – varje dag sedan 21 år har jag kommit in i detta konstens tempel och alltid har det varit med samma hänförda känsla jag trätt in i foajén och in salen, aldrig har jag blivit trött på dina originella och speciella vinklar och vrår – tvärtom, upptäcker jag bara alltfler saker i din skapelse. Det är ett underbart hus – ett mästarverk av en mästare – Erik ”Abbi” Asmussen.