Sibelius

Elina Vähälä

Vissa upplevelser kommer att följa oss genom livet. Vi böjer vårt huvud i tacksamhet över dem, de lyfter vår tanke mot ljusare regioner, de inspirera oss att vara till.  Nu var det Elena Vähälä’s toner i Sibelius violinkonsert som etsade in sig i åhörarna. Vilken kraft, vilken känsla – ja, och så formligen sjuder Sibelius i blodet på henne. Och det gör Lahti Symfoniorkester också. Avståndet är noll. Det är 100 inre kontakt med den vilda Sibelius, före sin tid, skönhet och drama men än mer nerv och existentiellt sökande. Att 60 man kan spela så rakt och enkelt och ändå skapa sådana känslostormar och urbergsklanger.

Okko Kamu gör inte mycket väsen av sig – tvärtom går han rakt på  sak och leder orkestern på det väsentligas spår. Slipad diamant. Rena smaker. Känsligt.

Varför upplever jag det så sensibelt när orkestern dånar och dynamiken är brutal så att Beethoven etsas i brons?

Kanske för att det har en generositet och ett ljus av människans värdighet i sig.

Orkester i Kulturhuset i Ytterjärna är en väldigt speciell upplevelse av att vara i världsskapelsens centrum. För häftigt? O ja – berusande!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: