Archive for november, 2010

12.12 3dje gången gilt

07 november 2010

Stråken darrade till – första ackordet skälvde av undran. Publiken höll andan. Sen strömmade musiken över oss.

Är överraskningar alltid av godo? Ja, när det gäller 12.12 Kulturhusets lunch, kulturtillskottskonsert och mötesforum! Och när Mats Zetterqvist ensam kommer in med sin fiol. En trälåda vars sensträngar gnids med hästhår. Och spelar Bach. Då är varje ton en överraskning. Hur kunde Bach skriva så nytt och varierande, utan att förlora greppet eller sig själv? Och hur är det möjligt för mänskliga fingrar? Men Zetterqvist gör mer. Han tar oss med på en resa genom labyrinter och hisnande stup och lyft – vida utsikter och stilla försjunkenhet. Skönhet, men också mycken strid och dissharmoni. En kamp om att vara till och vilja förstå  – och att kunna släppa, vara med, och följa en inre resa eller att stilla vara till –

Nästa 12.12 är torsdagen den 2 dec kl 12.12!!!

Sibelius

07 november 2010

Elina Vähälä

Vissa upplevelser kommer att följa oss genom livet. Vi böjer vårt huvud i tacksamhet över dem, de lyfter vår tanke mot ljusare regioner, de inspirera oss att vara till.  Nu var det Elena Vähälä’s toner i Sibelius violinkonsert som etsade in sig i åhörarna. Vilken kraft, vilken känsla – ja, och så formligen sjuder Sibelius i blodet på henne. Och det gör Lahti Symfoniorkester också. Avståndet är noll. Det är 100 inre kontakt med den vilda Sibelius, före sin tid, skönhet och drama men än mer nerv och existentiellt sökande. Att 60 man kan spela så rakt och enkelt och ändå skapa sådana känslostormar och urbergsklanger.

Okko Kamu gör inte mycket väsen av sig – tvärtom går han rakt på  sak och leder orkestern på det väsentligas spår. Slipad diamant. Rena smaker. Känsligt.

Varför upplever jag det så sensibelt när orkestern dånar och dynamiken är brutal så att Beethoven etsas i brons?

Kanske för att det har en generositet och ett ljus av människans värdighet i sig.

Orkester i Kulturhuset i Ytterjärna är en väldigt speciell upplevelse av att vara i världsskapelsens centrum. För häftigt? O ja – berusande!