Archive for oktober, 2009

Sofia Gubaidulina

08 oktober 2009

Jag for ned till Berlin som jag inte sett sedan jag bodde där ett år 1978… Nu skulle jag igen få höra den maffiga Berlin Philharmoniker med Anders Loguins nya slagverksensemble Glorius Percussion, som skulle spela ett nyskrivet verk med samma namn som slagverksensemblen av den ryska tonsättaren Sofia Gubaidulina.

Hennes musik har sedan jag första gången hörde den fascinerat mig. Varför? Klangerna, hur den lyfter i tonhöjd till himmelska trakter eller dyker djupt ned i avgrunder – men framförallt att man hör att det är slut! Har ni tänkt på att modern musik antingen tycks rinna ut i sanden eller bara tvärt upphör som om tonsättaren fått ett mobilsamtal och plötsligt måste börja på något annat?! Men Sofias musik där hör man att det finns ett slut.  Långt senare hörde jag i en intervju med henne att hon börjar att komponera bakifrån!

Nå till stycket. Det var ännu en icke-besvikelse. När man sett fram emot något och som jag nu åkt långt för, så hade jag alla sinnen och förväntningar på helspänn (jag hade dessutom tagit med två vänner som jag sagt absolut måste höra detta… Skulle det bära? Ja det gjorde det och det var enastående och Berlinpubliken jublade även de (åt ett modernt verk skrivet 2008!!!)

I pausen gick vi bakom scenen (vakterna såg skeptiska ut) och stötte på den lilla damen –  hon lyste av begeistring över musikerna som spelade varje ton ur kärlek som hon sade. Hon blev plötsligt gravallvarlig och sträng och sade att om man inte gjorde det så var verket inget värt.

Vi frågade henne om hon inte ville skriva ett verk för eurytmin 100 år 2012. Men hon hade verk att skriva till 2014 men då!!!

Nå jag bjöd henne till Järnafestivalen 2012 och hon ville gärna komma. Hon är inte bara en stor tonsättare utan en människa som sprider värme och entusiasm. En eldsjäl.

Det berättas att när hennes musik spelade i Sovjet fick hon höra av juryn att hennes väg var felaktig. Men Shostakowitj hade gått fram till henne och viskat ”fortsätt du på din  felaktiga väg!!!” 2002 fick hon Polar priset.

Så det gäller att lyssna till sitt eget öra och sin gen intuition.


LaLeh i våra hjärtan

03 oktober 2009

Ensam på en scen fyllt av guld, blommor, skog, möbler, instrument och sång. En vacker sång ur ett stort hjärta. En annorlunda sång som går över gränser till land fyllda av uttryck. Där både glättighet och lättheten liksom sorgen och svårmodet är långt borta – ändå känns allt så verkligt och nära. Vi får möta människan LaLeh och hennes värld. Och den är Musik! Med sin förtrogne Gustav som rattar ljudet i LaLehs  anda av en komprimering här, ett eko där, en slinga, skärande ton, vass, mjuk, klangmättad så skapar de en skönhet som är äkta och genuin. En sån där stund i livet som förändrar ens kropp till något ljust och lätt. Och övertygar en om att skönhet inte är något banalt.

Livet klart förlängt

03 oktober 2009

C Eriksson Solo

Vad står C för?

Claes!

Vad står Claes för?

?

?

Jo jag kan gå o sätta mig!

2 timmars skratt – livet klart förlängt

Ale Möller Band

03 oktober 2009

Vilken start på denna höst! Det är som när man går på betan att tro att man känner en människa – att den är sån eller sån… Vi trodde att vi kände Ale och hans musiker. Nog känner vi igen dem och deras musik – likväl är det mest överraskning. Det är nya sidor och en första-gången-upplevelse. Man rycks utan pardon med på den upptäcksfärd de ilar iväg på. Och vi är med om äventyret som tar oss runt världen och  fascinerande nog runt inne i oss själva. Och allt är jublande. Om vi svenskar skyr adjektiv och blir helt kalla av superlativ så tycks denna musikalisk superlativ-föreställning vara det vi längtat allramest efter! På starka moln färdas vi hem med vissheten att vi inte bara är svenskar utan världsmedborgare. Och denna energi-musik har för all framtid satt vårt blod i snabbare omlopp. Varma!