Archive for september, 2009

Ale Möller Band på väg

13 september 2009

Nu närmar sig högtidsstund med Ale Möller Band

Söndag den 13 sept 19.00

ale-rd

Magnus Stinnerbom är hemma med Sofia och väntar på barnet som ska komma till dem!

Rosas

10 september 2009

Anna de Keeresmaeker heter en koreograf i Belgien med en egen grupp vid namn Rosas. Hon är en av de stora! Vad gör någon stor? Konsten att visa det vi alla sett på ett sätt så att vi äntligen slås av det unika, enkla och likväl storartade i något vi tog för vardagligt, vanligt och inte märkvärdigt alls… I blixtljus uppenbart – det är Rosas.

Rosas2

Som när hon nu senast på Dansens Hus i Stockholm i The Song, utan annan ”musik” än att en musiker kompar dansarna genom att hon gnider gnissel på golvmattan eller gör steppljud – ett golvdunk eller golvgnissel var gång dansaren rör golvet. Ja det byggs upp så fantastiskt att när plötsligt en dansare upphör att dansa och hon fortsätter sitt gnidande så är man så inne i ljud-dans att man (utan att det dansas) för sitt inre öga SER dansen bara ur hennens ljud.

gnisseldans

Ibland springer de 9 herrarna bara runt. Än från något (eller varandra) eller till något (eller varandra) verkar det kaotiskt så är det en skimär. Det är koreografi ur den högre skolan. Man sitter som förhäxad av något som inte direkt är begripligt men som likt Beethovens spöksonat för ens inre att skälva med brännade fråga: Vad kommer nu?!

Över 2 timmar av ren dans. Visserligen sover flera runt mig i publiken – men är det inte så också i livet att vi ofta sover när något viktigt sker och vi fattar först långt senare att då var jag med om något omvälvande fast jag inte då förstod det… Mänskligheten tycks ju också sova, eller åtminstone blunda inför mycket av dagens världshändelser. T ex så tror många att gift och kemikalier är framtiden.  Se t ex Erik Steen

Nå, jag sitter på helspänn över att igen få uppleva att dans säger något annat än ord!

Efter kanske 70 min tystnad (förutom lite gnissel) dånar plötsligt rockmusik så att man hoppar kollektivt (800 pers.) det vara några minuter för att sedan bli tyst igen. Oj vilken energi musiken gav även dansarna. Men i tystnaden ryms en annan energi. Allas egen inre – fylld med fantasi.

Men man måste anstränga sig. Den moderna dansen är ingen underhållning! Den är som livet: en resa lika mycket i inre rum, där man måste bli klarvaken – där man vanligtvis annars sover!

Så nu förestår en spännande uppgift att få Rosas att dansa i Kulturhuset i Ytterjärna! Under tiden kan man glädja sig åt Caféet i Kulturhuset i Restaurangen i Robygge som enbart väljer ommanipulerade råvaror!

När drömmar överträffas

08 september 2009

Teaterladan i Västanå, låter det inte obekvämt, kallt och väldig långt bort?! Men berömt och välbesökt (20.000 sålda biljetter i sommar…) KALEVALA! Jag har drömt om att kunna ta mig dit – hur är det? I mitt inre har drömmen förstorats på ett sätt som måste få varje verkligheten att verka liten. Det var tvärtom: mina drömmar vår futtiga jmf med Västanås verklighet!

Ladan var vacker. Omgivningen var vacker mittemot Selma Lagerlöfs Mårbacka. Bänkarna var bekväma men de kunde ha varit av sten utan man märkt det – man sveptes med i en dramatisk virvel av berättelser, rörelser, färger och fantastisk musik (Magnus Stinnerbom har överträffat sig själv, vilket inte är lite!). Min åttaåring satt på stolskanten i 3,5 timmar.

För första gången är de där svårihågkomliga urmänniskorna i Kalevala tydliga för mig – och jag har hört och läst myten många gånger! Väinämöinen, Lemminkäinen och Ilmarinen. Och Louhi, Kyllikki och Aino. De vart både urbildliga och personliga. Se Kalevala

illmarinen

Foto: Lars Jacob Jakobsson Se fler av hans fantastiska fotografier på Kalevala

Stinnerbom är nog själv en trollkarl så som han får 30 personer att samverka och framträda både briljant och mustigt. Framförallt är han en berättare av Guds nåde. Och SPRÅKET! Här finns inga högtalare. Det är klingande recitation, deklamation, sjungande, vackert eller rått rytande men alltid ett berättande. Ja, de vågar t o m att rytmisera texten å att dikten får leva. Att inte allt ska bli prosa. Och det är som skapat för Kalevala. Det var också med en uppfylldhet av nåd man gick därifrån – att ha fått vara med om en sådan unika händelse. Sonen som först inte alls ville åka dit, var enig med mig – hit kommer vi tillbaka!

Som tur är får vi se en del av Västanås Kalevala i deras mongoliska tält i Kulturhuset i Ytterjärna sista veckan i november redan i år! OCH när jag gick där runt teaterladan kom en intensiv man emot mig. Regissören själv Leif Stinnerbom! På stående fot lovade han mig att komma till ljusfesten den 29/11 och berätta i ett föredrag om Västanås (magiska) teater kl 19.00 Så resan hade en mening även för alla er som inte kunde resa till Värmland – Kom till Ytterjärna! Men framförallt åk till Västanå Se http://www.vastanateater.se/